Att dricka vatten och kissa samtidigt (del tre i experimentserien ”jaget”)

Som vanligt har jag min franska filosof i ryggen. Denna gång vill han att jag ska genomföra något han kallar en självrenande aktion, nämligen att slå ihop aktiviteterna att dricka vatten och kissa. Två ganska elementära (haha jag skrev elementära) mänskliga aktiviteter ska tillsammans frambringa någon ny typ av känsla/insikt. Jag kan tänka mig att många läsare missuppfattar själva idén med ”jaget”, därför vill här och nu klargöra en distinktion i innebörden av dessa experiment. Det handlar alltså inte om att få någon kontakt med sitt kosmiska jag eller nått auraliknande tjafs, utan det handlar om en mer jordnära handfast relation med sig själv. Mer åt det hållet hur man vinner en mental boxningsmatch mot sig själv, men inte hur man blir snabbare än sin egen skugga; det är för mycket Zelda 2 och Lucky Luke över det och känns way, way out. Jag har tidigare tänkt att det kan vara tidsparande att bajsa och duscha samtidigt, men jag har inte vågat släppa tanken längre för den känns ganska motbjudande. Så låt oss bortse från den tanken just nu eller varför inte helt ignorera den meningen. BUSKIS! Ja.

Åter till experimentet, som jag snart har genomfört tre gånger: första gången kände jag kort och gott ingenting, andra gången var jag bakfull och tredje gången ska bli verklighet snart. Tredje gången gillt brukar man säga (åhhh… nej). Nu måste den förlösande effekten infinna sig. Jag kör lite luftboxning på min dansmatta för att bygga upp till någon form av klimax i sysslan. Nervöst, förväntansfullt och olidligt spännande. Hade det här varit en hollywoodrulle skulle filmens manliga muskelberg nu behöva slänga ur sig den där enorma klyschan som alltid används i slutet av trailern. Jag fyller mitt glas för att ha det förberett liksom, hallå! Glaset är vitt och rymmer uppskattningsvis 25 cl. Jag upptäcker också ett påklistrat märke: det står ”handmade”. Ikea + handgjorda glas = högst märkligt. Nåja, jag får skriva ett inlägg om den upptäckten någon annan gång för nu börjar jag bli nödig. Jag stänger av musiken för att inte bli distraherad och få hela experimentet diskvalificerat av någon nämnd. Sedan beger jag mig in i badrummet och genomför experimentet. Jag ryser lite grann när jag går ut genom toalettdörren på samma gång som får jag en gudarna-måste-vara-tokiga-känsla. Jag tar upp min bok för att se efter vad jag egentligen ska känna. Det står: ”Du kommer alltså hastigt att föreställa dig, och framförallt känna, att din kropp är organiserad på ett sätt som du fram till nu inte ens anat var möjligt. Du får intrycket att vattnet du dricker kommer raka vägen från din blåsa… Vattnet cirkulerar vertikalt, du genomströmmas av den friska vätskan, du är tvättad inifrån, renad på ett märkligt och påtagligt sätt. Din organism förefaller vara öppnad inifrån, vattnet cirkulerar smidigt mellan inre och yttre, som – enligt eget gottfinnande – ett kosmiskt flöde eller en automatisk tvätt.”

Jag får känslan av att hela spektaklet skulle kunna vara något typ av inträdes prov eller dop till en självmordssekt. Jag ställer mig också förundrad till de religiösa anspelningarna samtidigt som jag konstaterar att experimentet haltade en aning. Jippot verkar bygga på att man ska vara oren innan själva genomförandet, något jag inte riktigt kände att jag var (men jag kan ju ha fel). Jaja, då har man i alla fall hittat en filosofisk motsvarighet till att bekänna sina synder och det kanske kan vara värt något.


Nån skriker efter en punchline, det hör jag det, men den väntar när ni själva står eller sitter med glaset i handen och undrar va fan ni har blivit övertalade till…


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback