Välkommen. Vardag.

Nu sitter jag och tittar på tv. Det är en film om änglar och någon som heter Charlie. Det är fyra kvinnor som hoppar väldigt högt och skjuter ganska skarpt och rör på läpparna konstigt. Jag förstår inte vitsen med läpprörelserna. Det gör mig bara förvirrad. Den ena av kvinnorna verkar vara mer för sig själv. Nu skjuter hon ner dem andra tre. Jag vet inte varför. Nu händer det för många saker för att jag ska hinna med och skriva om det, så jag hoppar över dem.

Nu är jag med igen. De tre kvinnorna som blev skjutna av den andra kvinnan reser sig efter ett tag. Ingen av dem dog och alla överlevde. Det kan ha att göra med att de är änglar. Nu är det en biljakt. Det är ofta biljakter i denna typ av filmer. Och alltid med snygga bilar. Den här är blå. Dem kör och slåss om vartannat. Det verkar farligt. Det går snabbt i svängarna. Nu blöder änglarna och verkar ha ont. Jag tappar kontrollen över handlingen, igen, jag är liksom inte med i matchen som man brukar säga. Nu verkar det vara slut på action. Puh. Jag såg inte riktigt hur det gick med allt. Men nu skrattar alla. Den ena ängeln blir överlycklig när hon får reda på att hon ska få en hundvalp. Hon hoppar och beter sig underligt. Jag blir lite rädd.

Jag tror jag tar mig en smörgås. När jag återvänder är det lagom till de sista orden i filmen. Min smörgås tar för stor fokus och jag glömmer bort vad som sägs. Men jag känner mig nöjd ändå. I eftertexterna visas några bloopers, där dem har kul åt varandras missar. Någon tappar bort ord och någon annan skojar med sin kamrat. Men jag skrattar inte. Så är det bara ibland.


Kommentarer
Postat av: Jocke

SUUUUUUUUUURAAAAHAMMAR SHA-LA-LA-LA-LAAAA-LA!

2006-07-28 @ 03:54:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback