Trollhättan - tur och retur
Bromma-Trollhättan
Sverige ser annorlunda ut från ett flygplansfönster. Allt är… så smått. Det är min sista tanke innan jag dåsar in. Men inte så långt in i dimman som jag önskar, det bultar och skakar i det lilla planet. Och konstigt nog smittar det av sig på mig. Ibland känns det som om jag sitter i en massagestol, dock utan att riktigt känna tillfredställelsen en sådan ger.
Jag blir vid fullt medvetande när kaptenen går ner för landning på Trollhättans flygplats. Den är inte stor. Men det behöver den heller inte vara. Den är bra som den är.
Trollhättan-Bromma
På vägen hem sitter jag och funderar en stund. Jag ser då och då ut genom fönstret, det är kolmörkt ute. Flygplanet ger ifrån sig ett pulserande ljus som lyser ut på den ena vingen och fångar upp regnet runt vingspetsen. Mötet mellan regn och ljus alstrar ljusexplosion, som att en ljudlös bomb smäller av i jämna mellanrum eller en atombomb i yttre rymden. Regnet är då stjärnorna och mörkret uppfyller intet runtom.
Jag vaknar ur ett tankevakuum av att planet skakar. Det känns i magen, ungefär samma känsla som när man åker fort med bil över flera vägkullar. Kapten ber kort därefter om ursäkt för turbulensen och ber oss ha överseende. Han skyller på varmluftströmmar. Jag vet inte vad jag ska tro, men får ta kaptenen på hans ord. De brukar trots allt veta vad de talar om. Jag tänker på kapten Haddock, som i och för sig är sjökapten - men ändå kapten, och kommer fram till att alla kaptener är hederliga människor, så varför inte denna.
När jag ser ut genom fönstret igen är vi redan över Stockholm. Ett jättevägnät breder ut sig. Gatulamporna lyser upp en linje i mitten av vägarna. Jag väntar på att Pacman ska dyka upp och börja förse sig med dessa prickar - hans läckerheter. Plötsligt ser jag något som skulle kunna vara Pacman, det är stort och runt. Men helt orörlig, som om han vore proppmätt. Han är globen. Pacman är globen! Det är game over. Den stackarn.
Ooh, gillar hur du skriver. Tänka sig att Bromma-Trollhättan kunde vara en så poetisk flygsträcka :P
Och, full på en torsdag? Det låter farligt ^^
Flygplan... Fantastiskt att det ska krävas att man är 10 000 meter upp i luften för att man ska få rätt perspektiv på världen och livet. Jag hoppar fallskärm, och hur klart allt än är där uppe så förstår man mindre och mindre ju längre ned man kommer. Uttrycket "både fötterna på jorden" är överskattat, det borde vara "en fot på jorden, den andra i luften och huvudet bland molnen".