Jag är en harkrank (del två)
Eller vänta nu. Kranken dog nästan, så var det ju.
Sak samma.
Jag funderar i alla fall på den. Väntar på den.
Jag har öppet fönster. Jag ser ut. Där ute är världen, tänker jag. Den är även här inne. Jag är också en del av den. Jag och världen. Tillsammans. Ändå känns det inte så. Vi kommer inte riktigt överens. Den vill en sak och jag vill något annat. Och så har vi en konflikt. Ständigt denna konflikt.
Det börjar bli kallt. Harkrankar kanske har problem med kyla också. Tak och kyla. De har det inte lätt. Krankarna.
Vi har båda våra problem. Harkrankarna petar i sina problem och jag i mina. Vi petar var för sig. Kanske skulle vi samarbeta mer. Peta tillsammans. Lära av varandra och allt sånt.
Jag tror att saker och ting måste ordnas. Organiseras. Och det är en speciell krank och jag som måste göra det. Vi två.
Nu behöver jag harkranken mer än någonsin. Vi har saker att ta itu med.
Men denna gång är jag på min vakt, då kommer den inte.
Du är helt klart ursäktad. Själv orkar jag säga mer men tycker det verkar klart mer roande att slösa min tid på din blogg.
Finns det någon harkrank där ute?
Tack för kommentaren i min blogg.
Gillade referensen till Erlend Loes bok :)
Min favoritbok tror jag.
Ska ta en rejäl titt på din blogg när jag har en aning mer tid nu i helgen...
Be Well!
Hur får man en sådan här flashig sidan?? Å du kung..hjälp mig :)
Gillar din blogg. finns en ton som tycks både dölja & visa med samma lätthet.
läser du? om inte börja, har du börjat, så fortsätt. hoppas höra från dig.
Så, har du läst Loes senaste?
Hur kan du identifiera dig med en harkrank? Dom är ju jätteäckliga och tappar sina ben överallt!
jaha ja..vad hade du för besvär när du gick på ackunpunktur? Fick du gå länge för att det skulle hjälpa...?
Nej... Saker händer aldrig när man väntar dem. De överraskar en när man minst har dem i tankarna, men mest behöver dem. Din harkrank kommer nog tillbaka förr eller senare...