Noteringar från Rio de Janeiro
Flyget är en Boeing 747, en skranglig luftjätte. Att den ens kan lyfta är ett under. Den påminner om något jag hade i sandlådan som liten. En ihoplimmad plastleksak. Sakta sakta blir vi luftburna. Paris glimmande gatnät lägger sig under oss. Att se Paris reduceras till en koloni markbundna eldflugor är en vacker scen.
Jätteleksaken penetrerar slutligen molnbariären och min fantastiska vy tonas sakteliga ut.
Dag 1
Diset har ännu inte lagt sig när taxin tar oss till en nedskriven adress i Santa Teresa. Morgonrusningen har precis startat. Vi passerar fulla bussar och långa köer vid hållplatserna, gatuförsäljare som slänger ut sina mattor och fäller upp sina bord.
Första aktiviteten är Corcovado, jesusstatyn. Vi och stadens alla andra tursiter samlas vid världens mest kända sandalbärare. Statyn står stadigt och med öppna armar välsignar den sina skyddslingar. Jag kan inte mycket om den. All info är på portugisiska. Jag får inte ens reda på om det är på grund av den som Rio kallas Guds stad. Kanske är det bara kåkstaden utanför Rio, Cidade de deus, som heter det. Who knows.
Dag 2
Brassarna och jag har stora kommunikationsproblem. Mestadels för att jag är trög i bollen. De byter mellan portugisiska och engelska , övergången är dock otydlig eftersom engelskan talas med Riobrytingen. Sabine är mer framgångsrik. Eftersom jag konstant ser ut som ett levande frågetecken när jag tilltalas av en brasse så vänder de sig till min sambo och får oftas bättre gensvar.
Vi tar det lugnt på förmiddagen, eller tranquillo som man säger här. Hänger i utkanten av centrum, äter en enkel måltid åtföljt av en okänd inhemsk öl. Det är först här jag lägger märke till allas blickar. Där vi rör oss verkar inga andra turister befinna sig. Senare när vi frågar efter vägen kommer en undra om vi är yankies.
- No, no Sweden, säger vi.
- Oh... good, är repliken.
Jag har aldrig tidigare känt mig som en gringo, men i deras ögon verkar jag vara en. Det ligger en otrygghet i det, förvisso gillar ingen jänkare, men det är i det här fallet detsamma som rånobjekt. Sabine blev dock misstagen för japanska, så brassarna kanske inte har så bra koll ändå.
Dag 3
Fullspäckat schema. Först Ipanemas hippiemarknad, sen ner på beachen, och som avslutning Maracana och Flamengo mot Vitoria.
Dag 4
Kapybaraspotting i Praca de republica. Vi ser kattungar, aggressiva ankliknande saker och minikapybaror. Efter inköp av brasseskor och 80-talsretroklocka skyndar vi till flyget med destination Iguassufallen i södra Brasilien.
...
Sitter på flyget och tänker på något jag läste på flashbacks forum. En svensk delgav en dråplig situation från ett numer konkursat brasilianskt flygbolag. Flygplanet accelererar och ska precis lyfta när piloten tvärbromsar. Ett visst tumult uppstår och det framkommer att man har glömt att tanka planet. Seriös verksamhet alltså.
Hursomhelst så var jag inte ett dugg nervös tidigare men nu står vi kvar på startbanan, 30 min sena. Piloten talar till oss på portugisiska, dvs jag har ingen aning om vad som pågår. Kanske borde jag knacka på cockpiten och tipsa om det där med bränsle.
Klockan går utan förändring.
Så händer något. Planet accelererar. Mamma mia vi klarar det.
Luften tar emot oss med eller utan bränsle, 40 min efter utsatt tid.
...
Kom på en sak. Många talar om den brasilianska glädjen. Den har jag inte sett skymten av än. Jag ser väldigt många tomma blickar. Misär och fattigdom. Här får man inte en andra chans. Här får man inte ens en chans. Alla rios gatubarn vittnar om det. Det är verklighetens extrema orättvisa.
Foz do iguaco är en stad ockå. En väldigt deprimerande sådan. Det känns inte längre som om att vi är i Brasilien, snarare Chile eller Mexico. Längs vägarna kryllar det av nedlagda hotel, spökhotell. Centrum består av otaliga nattöppna farmacior, låghus i betong och uteservingar med sotiga plaststolar.
Men vi är inte här för staden. Vi ska se fallen.
Dag 5
Fallen är verkligen som guideboken skriver breathtaking, man tappar andan flera gånger om. Och det tar ju aldrig slut, 3 km vattenfall och totalt 260 stycken. Det är som att se på en gigantisk plasmaskärm.
Jätteleksaken penetrerar slutligen molnbariären och min fantastiska vy tonas sakteliga ut.
Dag 1
Diset har ännu inte lagt sig när taxin tar oss till en nedskriven adress i Santa Teresa. Morgonrusningen har precis startat. Vi passerar fulla bussar och långa köer vid hållplatserna, gatuförsäljare som slänger ut sina mattor och fäller upp sina bord.
Första aktiviteten är Corcovado, jesusstatyn. Vi och stadens alla andra tursiter samlas vid världens mest kända sandalbärare. Statyn står stadigt och med öppna armar välsignar den sina skyddslingar. Jag kan inte mycket om den. All info är på portugisiska. Jag får inte ens reda på om det är på grund av den som Rio kallas Guds stad. Kanske är det bara kåkstaden utanför Rio, Cidade de deus, som heter det. Who knows.
Dag 2
Brassarna och jag har stora kommunikationsproblem. Mestadels för att jag är trög i bollen. De byter mellan portugisiska och engelska , övergången är dock otydlig eftersom engelskan talas med Riobrytingen. Sabine är mer framgångsrik. Eftersom jag konstant ser ut som ett levande frågetecken när jag tilltalas av en brasse så vänder de sig till min sambo och får oftas bättre gensvar.
Vi tar det lugnt på förmiddagen, eller tranquillo som man säger här. Hänger i utkanten av centrum, äter en enkel måltid åtföljt av en okänd inhemsk öl. Det är först här jag lägger märke till allas blickar. Där vi rör oss verkar inga andra turister befinna sig. Senare när vi frågar efter vägen kommer en undra om vi är yankies.
- No, no Sweden, säger vi.
- Oh... good, är repliken.
Jag har aldrig tidigare känt mig som en gringo, men i deras ögon verkar jag vara en. Det ligger en otrygghet i det, förvisso gillar ingen jänkare, men det är i det här fallet detsamma som rånobjekt. Sabine blev dock misstagen för japanska, så brassarna kanske inte har så bra koll ändå.
Dag 3
Fullspäckat schema. Först Ipanemas hippiemarknad, sen ner på beachen, och som avslutning Maracana och Flamengo mot Vitoria.
Dag 4
Kapybaraspotting i Praca de republica. Vi ser kattungar, aggressiva ankliknande saker och minikapybaror. Efter inköp av brasseskor och 80-talsretroklocka skyndar vi till flyget med destination Iguassufallen i södra Brasilien.
...
Sitter på flyget och tänker på något jag läste på flashbacks forum. En svensk delgav en dråplig situation från ett numer konkursat brasilianskt flygbolag. Flygplanet accelererar och ska precis lyfta när piloten tvärbromsar. Ett visst tumult uppstår och det framkommer att man har glömt att tanka planet. Seriös verksamhet alltså.
Hursomhelst så var jag inte ett dugg nervös tidigare men nu står vi kvar på startbanan, 30 min sena. Piloten talar till oss på portugisiska, dvs jag har ingen aning om vad som pågår. Kanske borde jag knacka på cockpiten och tipsa om det där med bränsle.
Klockan går utan förändring.
Så händer något. Planet accelererar. Mamma mia vi klarar det.
Luften tar emot oss med eller utan bränsle, 40 min efter utsatt tid.
...
Kom på en sak. Många talar om den brasilianska glädjen. Den har jag inte sett skymten av än. Jag ser väldigt många tomma blickar. Misär och fattigdom. Här får man inte en andra chans. Här får man inte ens en chans. Alla rios gatubarn vittnar om det. Det är verklighetens extrema orättvisa.
Foz do iguaco är en stad ockå. En väldigt deprimerande sådan. Det känns inte längre som om att vi är i Brasilien, snarare Chile eller Mexico. Längs vägarna kryllar det av nedlagda hotel, spökhotell. Centrum består av otaliga nattöppna farmacior, låghus i betong och uteservingar med sotiga plaststolar.
Men vi är inte här för staden. Vi ska se fallen.
Dag 5
Fallen är verkligen som guideboken skriver breathtaking, man tappar andan flera gånger om. Och det tar ju aldrig slut, 3 km vattenfall och totalt 260 stycken. Det är som att se på en gigantisk plasmaskärm.
Kommentarer
Postat av: Joakim
Roligt att läsa om erat Brasilienäventyr, fortsätt skriva! :)
Postat av: Mormor
Väldigt trevlig läsning... Mormor tycker att det var otrolig kul å få läsa////Mormor, pappa, mamma och david
Postat av: Lena
Tranquillo varvat med lite flygplansaction, ser fram emot att få höra mer av era äventyr i Brasilien. Ni kanske redan är tillbaka, men njut och ha det gott!
Trackback