En tisdag med glass
På väg hem från träningen. Östermalmstorg, jag byter alltid där. Denna gång är det dock alldeles för lång väntetid, så jag springer ovan jord för att kolla när bussen går. Jag lär mig aldrig dom där tiderna. 4 min kvar hinner jag knappt konstatera innan godisråttan skriker till. Den har fått syn på en Ben & Jerrys-reklam. Godisråttan ska alltid göra sig påmind när man som minst behöver det. Och naturligtvis vinner den igen. Jag har ingen chans.
Jag aktiverar min målsökande blick och upptäcker ett Seven eleven nån gata bort. Nu 3 min, annars 20 min väntetid. Vi hinner, menar godisråttan. Efter två tunga första steg tar vinden tag i mig. Och då går det plötsligt undan. Jag flyger över en tax och klämmer mig i mellan två barnvagnar. Hoppar sen över en gråhårig liten östemalmstant innan jag prejar mig in i butiken före en pojkspoling. Jag ser de sura blickarna men har inte tid att förklara att när godisråttan har sagt sitt så finns det ingen återvändo. Kanske kan jag berätta om det nån annan gång.
Jag sliter åt mig en B&J med jordgubbssmak, borrar ner blicken och plogar vägen fram till kassan, betalar sen och skyndar mig till hållplatsen.
Och nu, sätter mig strax i soffan för att avnjuta min första egna Ben & Jerry. Nöjd och stolt.