På drift i Sverige

Sommaren 2007 luffade trubaduren Emil Jensen genom Sverige på cykel. 300mil tillryggala han på sin mountain bike. Och där på landsbygden mellan spelningarna fick han en hel del tid till eftertanke. Det mest fantastiska med turnén är att han dokumentera allt i en blogg. Eftersom jag totalt missade hela grejen när det begav sig har jag nu spenderat  några timmar med att finkamma alla anekdoter. Jag har fastnat för ett inlägg där han levererar en fin insikt om livet:

"Om att fånga ögonblicket

Jag tänkte på just det där en dag när jag cyklade. Det där tomma mantrat man mött så ofta -”att fånga dagen”, ”att fånga ögonblicket” vilket givetvis inte är möjligt eller ens eftersträvansvärt. Hela poängen med dagen är ju att man inte kan fånga den, hela vitsen med ögonblicket är ju att det är omöjligt att ens ringa in, än mindre fånga. Alla dofter och all musik man minns så starkt från när man var mindre beror ju inte på att man gick runt och sniffade på allt och lyssnade mer koncentrerat på musik och försökte fånga låtarna och dofterna med olika motton och fåniga tillrop. Tvärtom, allt fanns bara där medan man var på väg nån annanstans, medan man kastade sig mellan olika upplevelser, medan man hade tråkigt, medan man väntade - som ett ständigt närvarande livskomp.

Och på samma sätt lär man sig allt om banden och låtarna man gillar. Men på vilket sätt blir upplevelsen större då? För att man vet att låten är hämtad från Seventeen seconds-skivan? För att man vet att Simon Gallup spelar bas? För att man känner till att det finns en skitfräck live-version på en annan skiva? För att man kan ackorden? Snarare blir det tvärtom. Ögonblicket rinner en ur händerna. Dagen dör i fångenskap.

***

Men när man cyklar (eller i alla fall cykelturnerar) upphör allt det där. Det går så långsamt att man hinner suga i sig allt, men man är samtidigt så fysiskt involverad i sin egen rörelse framåt att man inte har möjlighet att tänka “detta ska jag fånga” eller andra dumheter som hindrar en från att finnas till. Det är då ögonblicket fångar en själv istället. Vilket är så jäkla mycket skönare."


Här får ni ett litet smakprov av hans musik.



Emil Jensen, trubadur och poet, men framförallt cyklist och en skön snubbe.



Kommentarer
Postat av: Anonym

eller okej då, inte alls absurt men kul.



min tanke var den när jag kollade igenom din blogg lite, att jag skulle kommentera "Fear and Loathing"-inlägget men sen fann jag Emil Jensen-inlägget och blev asglad för han är skön och sen precis under det så såg jag att du lagt upp Fleet Foxes-låten om Michael som färgar den vita snön röd - kanske inget jättesammanträffande men ändock väldigt kul att finna människor som är som en själv i alla fall lite grann=) god afton.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback