Verkligheten föds ur fiktionen
Jag vaknade mitt i natten och satte mig upp.
Min hjärna åkte karusell. Upp var ner, ner var upp.
Den slängde ur sig något. Idéer påstod den.
Jag rota fram en lapp, skrev ner tanken och somnade om.
Nu sitter jag med lappen i handen:
Glö. du. vem. vi. vi. vi. c. nej.
Vilken smörja. Glö är inte ens ett ord. Och vad gör bokstaven c där?
Medan jag tittar på lappen inser jag att scenariot även hände Jerry i ett avsnitt av Seinfeld.
Tanke blir handling. Jag ser, härmar och spelar upp. Den här gången ser jag mönstret, men skulle tro att jag mer ofta än sällan missar det.
För våra hjärnor fullkomligt drunknar i popkulturella intryck.
Fragment, intertexter, neonskyltar och oväsen bildar ett vattenfall störtande mot våra intet ont anande intellekt.
Vem vet vad som är vad. Mitt, ditt, vårt, allt, inget. Ingenting.
Jag måste börja med papper och penna på sängbordet.
Oftast är det man förstår av sina spretiga sömndruckna tankar inte värda att spara, men de man inte förstår förblir ju mystiska och potentiellt genialiska. Dadaismen lever!
Ja du, det är du och Jerry. Eller Jerry och du. Just keep going. Till sist hittar du tråden. Fast jag tycker i o f s att du har en tråd, rätt röd till och med. Fortsätt så. Nya ord är alltid bra. Svenskan är väl ett fattigt språk? Kan barn kan du.
Jag följer...
fin text ;D
heej :) kolla gärna in och kommentera min blogg! ;):) (eller följ/prenummerera på den) :)
Gud vad jag hatar när du gör uppehåll på nån vecka.
Elias: Välkommen tillbaka, hit och till landet. Köp Moleskin till anteckningar, orden skriver nästintill sig själva :)
Åsa: Jo, svenska språket är fattigt ibland. Kanske är detta mitt undermedvetnas sätt att bidra med nya ord. Men ensam kan jag inte bestämma vad glö ska betyda, det känns för övermäktigt.
Karl: Men du borde vara van vid det här laget ;)
Matilda: Kanske det.
Jack: Tack!