Time to kill - time to spill

Mina damer och herrar, tillåt mig bli lite sentimental. Och nostalgiserande.

Jag har bloggat till och från sedan januari 2006. Gjort ett par pauser när besöksstatistiken gått i taket. Ett taktiskt drag.

Sommaren 2006 till exempel, då bröt jag armen och låg bortdomnad och utsmetad i soffan och följde fotbolls-vm. Skrev jag nåt då. Nej. Inte ett ord.

I bloggens begynnelse hade jag även en gästskribent, men han har försvunnit, gått under jorden (om du läser det här, så får du gärna för mig göra comeback). Annars skrev jag om mina hemexperiment i syfte att hitta mig själv, men det blev övermäktigt, jag orkade inte ro det i hamn. Istället blev det många vardagsnära inlägg, om harkrankar, ångest, cykling, nattliga promenader och vad som föll mig in.

Jag skaffade mig en psykolog, en nallebjörn, för få perspektiv på mig själv. Det funkade sådär, och lades ner. Han, Björn, sitter för övrigt och tittar på mig i skrivande stund. Han lever och mår bra. Har fått en kompis, Eda, en lila åsna. De trivs bra tillsammans.  

Bloggen fortsatte, jag skildrade cykelrace och friskispass. Sen kom sommaren 2007, utan ett enda inlägg. Varför vet jag inte riktigt. Jag hade väl annat för mig.

Skrev några inlägg under perioden augusti-oktober innan jag tog tidigt och extra långt jullov. Comebacken kom i mars 2008. Jag trodde att bloggen var nedlagd, men en serietidningsbutik i Gamla stan fick mig i andra tankar. Jag köpte en ALF-tidning som ville bli bloggad om, vilket räddade textverkstaden.

Sen dess har jag levererat inlägg frekvent. Tog ju till och med med mig bloggen till Brasilien. Det var ett stort steg, ett gränsöverskridande steg.

Min känsla är att den kommer fortsätta ett bra tag till. Kanske byter jag bloggtjänst till blogspot, eller wordpress, men den läggs inte ner. Nejnej.

Och nu. Efter att ha gått igenom alla inlägg kan man sammanfattningsvis säga att jag är någon typ av huvudperson i den här bloggen. Den har stadigt kretsat kring mig och mina upptåg. Fyll gärna i här, med egna iaktagelser, sånt som jag kanske inte insett. 

Jaja.