Tröst… Edvin ni vet

Min sambo och jag äter rostisar och dricker thé när jag börjar tänka på Edvin.

 

Ni vet han den borttappade själen. En extra grå vardagseftermiddag någon gång mellan 16:45 och 16:55 hände det. Plötsligt vet inte Edvin längre vem han är, det går så långt att han börjar referera till sig själv i tredje person. Det är riktigt illa.

 

Edvin tar sig an ett fall som privatdetektiv, han har väl sett hur arbetet går till i filmerna från 40-talet, men har egentligen ingen annan erfarenhet. Det började med att han följde efter en snubbe på måfå istället för att gå till sitt riktiga jobb.  Lokaliserar snubbens stamhak, går dit då och då för att stalka honom. Till slut går det åt pipan. Edvin blir upptäckt. Eller rättare sagt, han avslöjar sig själv, men konstigt nog blir det starten på en vänskap. De super sig fulla, och Edvin vaknar upp på snubbens, Roberts, soffa. 

 

Sedan får Edvin sitt första riktiga uppdrag som detektiv. En mystisk femme fatale ger hon en tillsynes enkel uppgift. Men alla vet hur noir-filmerna är, det enkla är aldrig enkelt. Detektiverna blir alltid förda bakom ljuset.

 

Nu ska jag fortsätta på denna halsbrytande berättelse (jag har alltid velat skriva det ordet, halsbrytande, vet inte riktigt om det passade in där, men men).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback