Time to kill – time to spill, 2006-2009



Allt har ett slut och när det är dags är det dags. Ingen gillar långa farväl. Lika bra att säga som det är, säga det rakt ut: Den här bloggen, Time to kill – Time to spill har gjort sitt. Nu är det verkligen slut. Kanske slutet på något stort. Det har i varje fall varit en stor sak för mig. Beslutet har vuxit fram och det är inte utan en känsla av begravningssorg jag skriver det absolut sista inlägget. Ni som hoppas på att jag ska lägga krutet på min andra blogg Universums första blogg har fel, den tas också ur bruk med omedelbar verkan. Som ett definitivt avslut väljer jag ut det bästa ur den här bloggen och gör en blok av det. Det projektet sjösätts någon gång framöver. Exakt när är oklart, vem vet. Jag lämnar några trådar oavklippta märker jag, det kan jag inte sticka under stolen med. Reseskildringen som jag lovade förut och nu också bloken hamnar lite på kant, men naturligtvis ska de levereras. På något sätt, nånstans, nångång.

I mina första stapplande steg som bloggare tog jag varje tillfälle att referera till den oslagbara filmen Chung king Express (som för övrigt finns i sin helhet på youtube). Rent dramaturgiskt är det gångbart att koppla slutet till början, att knyta ihop de första trådarna med de allra sista, sluta cirkeln. Därför råder jag alla som inte sett den filmen att nästkommande helg låta er fängslas av Wong Kar-wais mästerverk.

Medan ni tittar på filmen, eller efteråt, kanske ni, men bara om ni har tid, kan ägna bloggen en sista tanke. Time to kill - Time to spill. Tänka att den nog inte var alldeles förgäves ändå, att den fyllde något syfte utanför författarens huvud. Det skulle vara en vacker hyllning.

(Polis 633 köper ananas i Chung king express).

Ni åtta, nio eller hur många det nu kan vara, som följt den här bloggen regelbundet kommer kunna säga att ni var med när det hände. Om Joy Division någonsin spelat i Stockholm under sin storhet, skulle det max varit 45 personer i publiken. Varav 8 verkligen hade verktyg att uppskatta ett sådant nydanande sound. Medan alla andra som var där behövt läsa en krönika tio år senare, för att förstå vilken historisk händelse det hade varit. Jag vet, jag är likadan.

Vad som än hänt här, ja vad det nu än må vara.... så finns chansen att jag faktiskt har öppnat en och annan kran därute, lämnat ett avtryck, jag har trots allt bloggat ett tag. Inte alltid frekvent men alltid med hjärta, en gnutta humor och underfundighet. Ni ska veta att jag själv skrattat gott åt tokerierna. Att skriva underhållande är något av det bästa jag vet. Att bli läst och få kommentarer är också alltid uppskattat.

Tack för att ni följt mig, tack för att ni kom. Verkligen.

Men jag kan inte lägga skorna på hyllan helt. Och tänker inte lämna några kranar rinnande, nej, jag ställer under en hink.

Kanske till och med en väldigt bra hink...

Iblandallt.se heter den.


Kommentarer
Postat av: Johannes Jäger

med ett visst vemod uppmärksammar jag först nu att denna din plats givits ett slut.

på något märkligt sätt är din plats förknippad med becqon. fann en kommentar där precis nyss, från dig.

ta hand om dig.

vänligen

2010-03-02 @ 10:50:50
Postat av: professional resume

Knappast vill veta vad man ska undvika, vad man ska sträva efter - att se syftet med hans liv: det borde vara konsekvent alla dina handlingar. Endast han lyckas ensam, som har ett liv av högre syfte.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback