Tankeström innan sömn
Innan jag slöt ögonen igår tänkte jag:
När man börjar närma sig trettio hittar man antingen sin nisch eller så ger man upp. Jag tror att de flesta ger upp. Sorgligt nog.
Tankar utan tanke. Jag har ingen annanstans att hänga dem än här.
Jag tycker snarare att det är tvärtom, att det är skönt att inte vara låst till någon nisch. Då är man ju på sätt och vis fortfarande fri. Och ibland lite vilsen. Livet blir så mycket mer spännande så.
Antagligen tycker man det är skönt att inte vara nischad fram tills man hittar nåt man verkligen brinner för, då kan man gärna inte gå tillbaka till att gilla allt.
återfann funderingen om nisch eller ej i Loes "Expedition L" häromdagen.
jag är ofta i den tankesfären och undrar när jag ska finna min och vad den må tänkas vara.
anledningen till att jag skriver är för att min föreläsare formulerade det så snyggt idag:
"problemet med specialisering är att om man låter sin nisch bli smalare och smalare för länge så vet man till sist allt... om ingenting."