Gamla vänner: Din raggsocka till vintern

Jag har ont i magen. Det värker och värker. Aj. Jag försöker tänka på annat. Men plågan är för stark. Det är som om den försöker säga något. Jag vet inte riktigt vad. Om den hade något viktigt att säga borde den lägga fram det bättre. Den beter sig inte rättvist. Omoget. Den är stöddig. Den muckar med mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska försvara mig. Jag blir lite moloken.


 

Nu ringer det i telefonen. Det är en gammal vän. Vi har samma namn. Han är på fest. Jag hör röster i bakgrunden. Det snackas. Tisslas och tasslas. Så brukar det vara på fester. Det är inte många andra tillfällen det pratas så mycket som på fest. Wikipedia säger att det är ganska vanligt med öl och mat på fester. Jag tror mest på det första alternativet. Nu pratar min mage. Den tror också att det dricks mycket på fest. Och väldigt mycket på just denna. Vilken mogen tanke.


 

Vi pratar också. Jag och vännen. Han säger att det var längesen vi var vänskapliga med varandra. Jag håller med. Han säger att han läser min blogg. Bra, säger jag. Han tycker att innehållet är av det påklistrade intellektuella slaget. Jag tror det är ölen som pratar nu. Det kan vara Carlsberg. Jag önskar att jag också hade öl som kunde tala. Men det har jag inte. I alla fall inte just nu. Jag säger att jag inte riktigt förstår vad han menar. Men han insisterar. Så är det, säger han. Jaha, tänker jag. Vad ska man säga? Jag har inte direkt någon öl som kan försvara mig. Han fortsätter att predika. Högt och lågt. Jag tänker bara på öl.  


 

Tillslut kommer vi vidare. Vi pratar om ditten och datten som vänskapliga vänner gör. Det är som i gamla dar. Han säger att Henke ska bli far. Jag säger att han ska gratulera honom ifrån mig. Jag tror inte han hör det. Hoppas ölen har öron och kan höra. Då kanske den kan föra det vidare. Man ska aldrig underskatta öl. Den hittar på efter eget huvud.  


 

Jag kommer att tänka på en bok jag nyligen läst. Huvudpersonen i boken får reda på att han ska bli far i slutet. Han kommer på att den enda i hela världen som kan leva hans liv är han själv. Jag hoppas Henke redan insett det. Annars kanske det kan bli problem med ansvar och sånt. För ungar verkar behöva någon som kan ta ansvar. Så är det bara.
   


Kommentarer
Postat av: mAgnus

En får tacke. Ladda batteriet.

2006-08-26 @ 02:31:24
Postat av: Magnus

Laddat!

Postat av: icki

Stockholmare. Jag druknar.

2006-08-28 @ 13:40:52
URL: http://irriterad.blogsome.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback