Somehow, somewhere, sometime... (Jag är nu i underläge, igen)
Nästa morgon går jag upp tidigt och känner att jag måste köpa någonting som kan väga upp skadan som kontakten med Kent vållat mig. Jag känner mig försatt två steg bakåt. När leksaksaffären öppnar har jag stått och väntat i gott och väl en trekvart. Och jag har listan klar.
Jag vill ha något som:
- kan hjälpa mig att få ut aggression
- har starka färger
- kan användas många gånger
- gör ljud
- får mig att glömma Kent och tiden
Detta är att begära mycket av ett objekt i en leksaksaffär. Det skulle ha varit att begära för mycket av ett objekt i vilken som helst affär. Men kanske kan det gå iallafall. Jag tar tid på mig. Det är inga kunder i affären. Personalen följer mig spänt med ögonen när jag går längs hyllorna. Jag har redan sagt att jag inte vill ha hjälp. Det här måste jag klara på egen hand.
Genombrottet kommer framför Brio-hyllan. Där står en leksak som jag känner till från det jag var liten. Den har potential att uppfylla alla punkterna på listan.
Det är en bultbräda.
//Erland Loe
Inte ens detta hjälper mig idag.
fantastisk bok! den kan man ta till i svåra stunder.
ledsen att bultbrädan inte hjälpte dig den här gången. har du provat med en boll..?
Jag söker i detta nu efter något som kan ge mig hoppet tillbaka. Det är en svår uppgift. Jag tänker och tänker, men jag kommer ingenstans - för nu.
Har du provat med Expedition L?