Time to kill - time to spill

Ni förstår att jag har en vän, låt oss kall honom långkalsongsgrubblaren, som står för alla (detta är en plats för något adjektiv, vänligen fyll i det själva) meningar som kan avnjutas i denna bloggediblogg. Han är en relativt obehindrad själ som med jämna mellanrum dyker upp i mitt liv ungefär lika oväntat som Kramer eller den gamla Björnes gäster. Nu har jag inte träffat honom på ett tag - därav det om sistens torftiga utbudet. Hela idén med denna blogg är dock att ge er (och mig själv), om än genom en något tafflig omtolkning, en inblick i denna stofils livskraft (samtidigt som jag skriver det läser jag ordet morgontofflor på ztvs ordspel, tack till detta enastående ord som inte har ett dugg med min blogg att göra). Livskraft, det låter förresten som något hämtat ur en hälsoblaska, men visst är det avundsvärt. Meningen är i alla fall att försöka utröna hur denna långkalsongsflanör tänker, ungefär som Johan Rheborgs monolog ”hur tänker hon?”. I mitt (vårat?) fall handlar det dock inte om någon befängd fråga om könsskillnad utan om att se bloggen som ett terapeutiskt verktyg. Vänta nu…(Mental breakdown)...

Intermission

I think I lost it
Let me know if you come across it
Let me know if I let it fall
Along a back road somewhere
Money can't replace it
No memory can erase it
And I know I'm never gonna find
Another one to compare

Ett andra försök
Lullull är ett fantastiskt ord (Du, ja du som läser, säg det högt, tänkt på ordet eller använd det i en mening). Jag gillar inte långkalsonger med för mycket lullull. Visst är det roligt? Nähe inte det.  

Äh, snart lägger jag ner detta och börjar skriva dagens låt eller så.