Nummer sex med ett leende
Bland många låtar döper jag Count Basie "Jumpin' at the woodside" till de nattliga vandringarnas hymn. Jag gillar egentligen inte jazz men denna låt med greven är fenomenal. Det har min personliga "voice of god" sagt. Han mumlade något i stil med: "Jazz symboliserar brustna hjärtan och är ett stort exempel på experimentell kreativitet, men framförallt är det gudarnas gåva till mänskligheten". Oss emellan så börjar jag känna en viss skepsis till hans pålitlighet...
Kommentarer
Trackback