Jag har ingen plan
Jag ligger i sängen, tittar i taket och har pannan i djupa veck. Jag är nedslagen, utslagen, nere för räkning. Denna gång över min framtid. Jag bekymrar mig över att jag inte har någon plan. Jag behöver en plan, en långsiktig plan med långsiktiga mål. Det är något att eftersträva. Nu kan jag se mål-linjen och det är allt. Jag behöver kunna se längre. Och glasögon är inte rätt lösning. Det vet jag.
Men det är kanske för mycket begärt. För stort på något sätt. Jag som bara tänker smått.
Det är nog där det klämmer. Det är därför jag inte får ihop det. Jag tänker för små tankar. Dom räcker inte till helt enkelt.
Nu blev saken ganska konkret. Jag kan se problemet. Jag måste få till en förändring, just där. Jag har små tankar men behöver stora. Smått måste bli stort. Självklart.
Jag känner mig nöjd en stund, stolt över mina tankar. Nu återstår bara problemet hur man får små tankar att bli stora. Ja, dom behöver växa till sig antar jag. Hur lär jag mig det? Jag vet i alla fall att Universitetet inte lär ut sånt.
Jag frågar google, men får ett bakvänt svar: "Att tänka i smått är att tänka stort", svarar google.
Nu är jag verkligen helt borta. Igen.
Ibland är okunskap en välsignelse, men inte alltid.
Hur gör du det? Hur blir du en sån mysfarbror?
jag behöver typ också en plan
Är lost..mitt liv är planlöst och det stör hela min existens. Nåt som går?? Undra om det går att beställa planbeskrivningar?
som svar på din kommentar, jag och en kompis ska trycka en diktbok. jag tycker om ditt sätt att skriva.
äh! du tänker bara för mycket...
Planer behöver man inte alltid ha. Men tankar måste man ha vad spelar det för roll vad det är för tankar. För man kan bygga upp en stor tanke med små. Jag tänker också mycket och för mig är tankarna livet. Och genom att det susar förbi tankar hela tiden (ialla fall i mitt huvud), Så är det inte svårt att skapa de stora sköna tankarna som man vill tänka på. Lycka till i jakten nu!!
Trevliga mann.
jag tror inte man ska planera allt för mycker i livet, men jag tror att man på något sätt bör leta reda på hur jag vill att mitt liv generellt ska se ut. Vill jag vara omtänksam eller kall osv. Eller tror du att man har fria val i livet? eller tror du mer på determinismen? Är varje lilla sak du gör ett val från din sida?
Planer...det har skrämmt mig många gånger, men också förgyllt min vardag. Men just nu är min plan ett stort svart hål....vad ska jag göra med mig själv och mitt liv...här sitter jag, relativt ensam i norge, utan särskilt många kompisar. I varje fall om man jämför med hur många jag har hemma i Stockholm. Känner mig en aning bedrövlig, ensam, övergiven...onödig. Men samtidigt tänker jg att dessa känslor kankse ger mig något tillslut. Kanske behöver jag känna alla dessa känslor för att bli mer förstående eller sympatisk. Vad vet jag, men hur långt ska man pressa sig själv...mot ett mål som man inte vet om det existerar?...-vad är ett mål?
// Line
Känner så väl igen mig.Ibland. INte alltid. Det är som en skör tråd, man vill, men varför? Man kan, men sen vill man mer. Vi är alla vacklande varelser, eller? Är det bara en grupp som är likadana? Det är intressant att läsa iaf, att det är fler än jag som verkar vela. Som har planen, men inte vet åt vilket håll vi ska gå. Vi vete xakt vad vi vill och egentligen hur, men när? Vi borde chilla. Det går inte. Då kommer tankarna igen. karro.
Angående ditt slutord. Följande går att läsa i Predikaren:
Stor visdom, stor sorg.
Mer kunskap, mer plåga.
Pred 1:18
"Postat av:
äh! du tänker bara för mycket...
2006-okt-17 @ 14:54:35"
Förödande! Förödande för vårt samhälle. För vårt samliv, för vår verklighet. Hur kunde tänkandet och eftertänksamhet, reflektion, bli något negativ.
Något är fel. Vi lever fel.
Något är fel.
Många fina kommentarer från många fina besökare...
Ja en livsplan borde man ha vid det här laget men icke.Hoppas du finner en snygg pyjamas mössa ;)