Meningslöst:
Okej, jag antar att jag måste skriva något betydelsefullt nu. Men det tänker jag inte göra. Jag ska bara skriva saker helt utan mening. Skriva skriva skriva. Nu ska jag tänka och skriva samtidigt. Det är det inte många som kan. Jag kan. Jag är. Jag gör. Men jag vet en som är bättre än mig, min kaktus. Den står här på fönsterblecket och ser sådär glad ut som bara kaktusar kan. Jag tror jag ska namnge den i detta nu. Den får heta Krutus. Ja, Krutus får det bli. Krutus den fantastiske. Jag tänker fortsätta skriva meningslösheter ett tag till. Vare sig ni vill eller inte. För jag bestämmer nu. Jag skriver. Och bestämmer. Imorn kanske någon annan bestämmer därför tar jag tillfället till akt. Jag bevakar mina intressen på så sätt.
Igår såg jag en fasan. Livs levande. Jag trodde inte mina ögon. I och för sig så har jag ingen aning om de är vanliga i Stockholm. Men det känns inte så. Jag är egentligen inte helt säker på att det var en fasan. Det kanske var en ripa. Eller nej, en ripa var det inte. I alla fall så stod den bara där framför mig. Jag tittade på den en stund. Den var brun. Och några fler färger. Men mest brun.
Efter ett tag börja den vrida på sig. Den kände sig väl uttittad. Inte konstigt. Som jag glodde. Jag tänkte att den hade rymt från ett zoo. Kanske Skansen. Jag började se mig omkring. Kanske var det någon annan som var lika förundrad över fasanen, precis som jag var. Men nej, ingen verkade bry sig. Det var bara fasanen och jag. Våran lilla värld. Det gick förbi några, men de hade annat för sig. De prioriterade inte fasaner för tillfället. De hade andra världar i tanken.
Kan de ens flyga? Jag frågar Leine. Om det hade varit en fråga på Vem vill bli miljonär hade jag ringt honom. Definitivt. Bengt, Rickard eller vem det nu är, jag ringer Leine.
Nu frågar jag: Kan fasaner flyga? Han säger att de kan det. Dock bara under vissa omständigheter. Jag vill att han ska precisera sig. Menar du under dödshot eller vad?, frågar jag. Han förklarar att han naturligtvis talar om när de har råd att köpa flygbiljett. Jag tänker att de säkert bara flyger första klass. Dessa stroppiga fasaner.
Jag vet inte om fasanen blev min vän eller inte. Vi hann inte riktigt hälsa. När jag återkom till platsen efter några timmar var den inte längre kvar. Kanske hade Skansen-Jonas varit där.
Nu är jag snart klar. Jag ska bara skriva "hejdå". Hejdå.
Hos mig i Bålsta brukar det springa många fasaner på tomten. De är vackra. Låter. Flyger ibland. För att de har tråkigt eller för att de inte vill bli mos av bilarna. Hanarna är vackrast. Punkt!
Tack för besöket, läste ditt inlägg, det var bra! Intighetens ljuva sötma, är det inte skönt att bara skriva utan mål! Det är i slutändan du som ska vara glad det är inte alla andra! Jag skrev något liknande fast kortare om absolut ingenting!
Ha de!
Hur skiljer man en fasan från en fågel som inte är en fasan?
börjar klinga, anslaget, tonen.
tonen, klangen, anslaget finns där
tonen, anslaget, gillar det
Tjena. Gillade det här inlägget, och skall kolla ditt senaste nu. Tror du skulle gilla min blogg oxå. malmstedt.blogg.se ha det gött
Ha! Dricker du Guinness på din bild oxå? Det är ju kusligt...
Skitbra!
Meningslöst skrivande kan oftast vara det skönaste. Bara för att skriva. Det räcker.
Vem är du? =)
Gillar hur du skriver. Jag åker aldrig tunnelbana, men buss 7 ibland. Och inte heller är jag hotad av Skansen-Jonas att förstöra mina naturupplevelser, även om han gärna hade fått komma och plocka bort kanadagässen from hell som bosatt mig på min väg till skolan.
Fasaner är rätt vanliga i Stockholm, på Gärdet i alla fall. Härligt att möta djur när man inte väntar sig det (med ett par undantag förstås)