Senaste upptäckten
Ingemar Unge kan konsten i att skriva underhållande om ingenting. När han gör det kallas det kåseri. Allt som oftast kan man inte hjälpa att dra på smilbanden när man läser om hur han talar med diskmaskinen eller busar med informationsutropen på Kastrups flygplats. Humorn är enkel och skön, ibland genialisk.
Bland annat nedan, som är skrivet i sann Bukowski-anda.
På Köpenhamns flygplats ropade man i högtalarna: ”Bela Bartok till informationen, please”.
Jag tänkte att det bar en bra början på en resa till musikens huvudstad Wien. Jag gick fram till högtalardamen och begärde ”Johann Strauss till baren, please”.
Det ropade hon villigt ut. Snäll tant.
Jag tog en mammutbärs och nickade då och då till högtalaramazonen. Varje gång ropade hon ut ”Johann Strauss till baren, please.”
- Han verkar inte vara särkilt törstig, den där Strauss, sa en bargranne.
- Han kommer nog, har väl fastnat i taxfreeshopen, sa jag.
- Försök med någon annan, sa grannen.
Vi rådslog en stund och bestämde oss slutligen för Verdi.
- Vi måste ju ha en italienare med också, sa bargrannen och larvade bort mot högtalarkvinnan.
”Guiseppe Verdi till baren, please”, dånade det genom lokalen. Grannen och jag fick fram varsin bärs till. Där satt vi och lyssnade till högtalaren som växelvis efterlyste Strauss och Verdi.
- Det blir lite enhanda, sa grannen, kärringen måste muntras upp med något nytt.
- Varför inte en fransman, sa jag. Bizet, han med Carmen?
- Nä, jag tycker vi tar någon pågående storhet, något namn med tryck i.
Han gick bort till högtalarladyn och återkom med nöjd min.
”Mister Sinatra till baren, please”, sa damen. Jag nickade åt hennes håll och hon klämde i med Strauss och Verdi dessutom.
- Nu är det din tur, sa bargrannen.
- Tror du hon sväljer nåt mer? sa jag.
- Jaha, sa han, och jag knallade iväg och gick sedan tebaks och parkerade i skuggan av ölen.
”Liza Minelli till baren, please”, sa högtalaren.
Min granne nickade och hon drog såväl Sinatra som Strauss och Verdi. Det börjar bli tjockt med folk i baren och förbaskat trångt.
- Har ni sett Sinatra? Frågade en rödbrusig typ.
- Han var nyss här, sa jag.
- Fan, sa den brusige.
- Nä, det här går inte, vi får inte plats längre, sa min granne och bökade sig bort mot högtalarmatronan varpå det strax ljöd:
”Barbara Streisand till gate fyra, please.”
Det där lättade lite på trycket så att man kunde beställa igen.
- Det var dumt att du sa gate fyra, sa jag, det är min dörr, nu kommer jag väl inte ombord för allt pipel.
- Det fixar jag, sa grannen och när det var dags för mig att vandra till gate fyra lomade jag iväg och hunnen halvvägs hörde jag högtalaren vråla: ”Påven till informationen, please.”
- Han kan inte vara klok, den där, tänkte jag och slog mig ned på min plats för färd till Wien. Det sista jag hörde av Köpenhamn var att Johann Strauss skulle till baren.
Underbara Unge! Vilket härligt kåseri. Lyfte mina sista vakna minuter (?) denna dag. Var hittade du det? Är det VI han skriver i, eller fler platser?
Roligt att jag kunde glädja nån. Jo, han skriver för VI, förut också DN. Just detta kåseri är hämtat ur hans bok Skriva kåseri.