Kvällskurs (föreläsning #3)
Virrpannan intar sin sedvanliga position framme vid tavlan. Han öppnar sin informationskran, det är bara för oss att fylla våra hinkar. Och sen duscha oss i kunskapen det genererar. Vi ska bli höga på koreansk skräpkultur. Det mest underliga är att det är självvalt på nått vrickat sätt.
Det mest väsentliga som händer är att en geting flyger in i aulan. Den surrar retad upp mot takbjälkarna. Det är högt i tak upptäcker jag. Jag uppskattar det vara 8 meter i tak. Extremt högt. Kanske till och med 10 m. Jag får nästan höjdskräck medan jag stirrar på taket och tomrummet emellan.
Jag släpper mina höga tankar och följer getingen med blicken där den leker kurragömma bland takbelysningen. Höjdrädslan försvinner när jag fokuserar. Slutligen gömmer sig getingen vid ett lysrör.
Den här gången vet jag inte om tekniken krånglade. Förlåt. Jag var upptagen med annat.
PowerPoint-bilder rullar för mina ögon. Virrpannan räknar upp karaktärerna från nån koreansk tv-serie. Namn nämns, slängs runt som bollar i ett bollhav. Bollarna har likadan färg. Alla heter: Kim, Park, Chun, Chin, Chan. Jag kan inte hålla isär nånting. Vet inte var jag ska börja eller sluta. Mina tankar slår knut. Dubbelknutar, råbandsknopar, slipsknutar och knutar jag inte kan namnet på.
Istället vandrar jag med blicken uppåt. Ingen skymt av getingen. Höjden är dock fortfarande kvar. Taket också.
Virrpannan bluddrar på. Bla bla. Som ett dämpat brus i bakgrunden.
Men så upptäcker jag en svag prick på projektorskärmen. Pricken rör sig sakta runt orden på skärmen. Stannar till ibland för att smaka på bokstäverna. O, P och A. Sen lämnar den skärmväggen och försvinner i det öppna luftrummet ovanför våra huvuden.
Vart den ska vet ingen. Kanske inte ens pricken själv.
Det mest väsentliga som händer är att en geting flyger in i aulan. Den surrar retad upp mot takbjälkarna. Det är högt i tak upptäcker jag. Jag uppskattar det vara 8 meter i tak. Extremt högt. Kanske till och med 10 m. Jag får nästan höjdskräck medan jag stirrar på taket och tomrummet emellan.
Jag släpper mina höga tankar och följer getingen med blicken där den leker kurragömma bland takbelysningen. Höjdrädslan försvinner när jag fokuserar. Slutligen gömmer sig getingen vid ett lysrör.
Den här gången vet jag inte om tekniken krånglade. Förlåt. Jag var upptagen med annat.
PowerPoint-bilder rullar för mina ögon. Virrpannan räknar upp karaktärerna från nån koreansk tv-serie. Namn nämns, slängs runt som bollar i ett bollhav. Bollarna har likadan färg. Alla heter: Kim, Park, Chun, Chin, Chan. Jag kan inte hålla isär nånting. Vet inte var jag ska börja eller sluta. Mina tankar slår knut. Dubbelknutar, råbandsknopar, slipsknutar och knutar jag inte kan namnet på.
Istället vandrar jag med blicken uppåt. Ingen skymt av getingen. Höjden är dock fortfarande kvar. Taket också.
Virrpannan bluddrar på. Bla bla. Som ett dämpat brus i bakgrunden.
Men så upptäcker jag en svag prick på projektorskärmen. Pricken rör sig sakta runt orden på skärmen. Stannar till ibland för att smaka på bokstäverna. O, P och A. Sen lämnar den skärmväggen och försvinner i det öppna luftrummet ovanför våra huvuden.
Vart den ska vet ingen. Kanske inte ens pricken själv.
Kommentarer
Trackback