Kvällskurs på universitetet (föreläsning #1)
Jag blickar runt i lokalen och på de övriga deltagarna. Alla är väldigt spända över vad som ska att hända. En mörkhårig kille med hackig självklippt lugg är oerhört lik Alex Schulman. Enbart den här killens axellånga nackhår som håller isär dem. Mina tankar vandrar. Kanske är det den riktige Schulman som har skrivkramp och behöver nytt stoff till sina upptåg. Ut beger han sig i löshår från någon gammal tjeckisk hockeyspelare och iklädd en t-shirt som någon gång i tiden var vit. Det är en desperat jakt, men han har krönikor att skriva och hemsidor att uppdatera. Han skyr inga medel. Karriären måste säkras.
Hux flux drar professorn igång. Tekniken vilar så länge. Jag vet inte. Det mumlas en stund om det praktiska. Registrering, närvaro, kursupplägg. Det vanliga köret.
Professorn inleder sin föreläsning med att förklara grundläggande begrepp. Hans engelska haltar, han stapplar fram, pauserar, söker efter ord och vinglar osäkert vidare. Det är svårt att se en röd tråd i hans resonemang, men jag anstränger öronen och kämpar på. Nått går väl in. Han kämpar med engelskan, vi med att tolka hans ordval och uttal. Vi kämpar, han kämpar, ja alla kämpar. Det är en fin inledning på kursen.
Schulman skriver så det ryker. Emellanåt tittar han upp och nickar instämmande åt professorn, ovetande om att jag är honom på spåren.
När jag vänder huvudet mot professorn är han i full gång med att nedteckna och förklara koreanska tecken. Han ritar ett par stycken krumelurer på tavlan och har ett och annat att berätta om varje. Det pågår en stund, sen vidare till nästa del.
Shamaner är ett gammalt koreanskt folkslag som gillar hösten. En fin och färgglad årstid, tycker de. Hösten är bra för festivaler och dans. På hösten kan man se fullmånen och det firar shamanerna - med alkohol. Shamaner dricker nämligen mycket vin på höstfestivalen. Ibland dricker de på vintern också.
Teknikproblematiken verkar avhjälpt. Utan förvarning dundrar professorn igång högtalarna. Oljudet strömmar hejdlöst ut i rummet, och emot oss som en vägg. En gallskrikande åsna ackompanjerat av mystiska blåsinstrument. Det är Shamansk musik, skriker professorn för att överrösta ljudnivån.
Schulman uppskattar oväsendet. Han diggar som om han aldrig hört musik förut. Roterar ryckigt huvudet så att luggen kastas fram och tillbaka och lite åt sidan.
Jag funderar på att säga åt Schulman att lugna sig lite men hindrar mig.
Nu antecknar han flitigt. Pennan nuddar papperet med onaturlig våldsamhet. Själv orkar jag inte längre. Tråden är borttappad för den här gången.
Måtte det vara slut snart.
Jag väntar, tar ibland paus i väntandet och ser ut över Brunnsviken som glittrar utanför mitt fönster. Det är en idealisk sommarkväll. Och jag börjar undra vad jag egentligen gör här.
Mitt i en mening om magnifika koreanska historiska dramer, säger professorn att vi kan gå. På återseende och tack för den här gången.
Efter mig kommer en underlig kuf. Kalufsen står stripigt åt alla håll. Han rasslar iväg med en gammal damtralla med en domuskasse på styret. En riktig lodis.
Han drar söderut och jag österut, mot busshållsplatsen.
Bara namnet på bloggen gör den läsvärd.
Jag tyckte mycket om denna blivande bloggosfäriska klassiker. Inväntar nästa del med spänning.