Tankeström: Harkrankarna har rymt med mitt förnuft (Harkrank-inlägg #4)

Sommaren är snart här. Trots att kylan kämpar hårt för att hålla sig kvar så kommer den att förlora. Som alltid. Vilket betyder att harkrankarna kläcks ur sina puppor, iden eller var de befinner sig under den lågtempererade delen av året. På nått sätt har jag väntat på dem. Inte räknat dagar, men funderat på var de varit och gjort. Oroat mig undermedvetet över deras hälsa.

 
Jag öppnar fönster, precis som förut. Väntar på att de ska ge mig insikt.

 
Och på att de ska återvända med mitt förnuft, som jag tror att jag tappat. Det är dock oklart varför just harkrankarna ska beskyllas för mitt borttappade förnuft. Kanske beskyller jag de stackars krankarna för att jag just är utan förnuft. Mitt förvirrade psyke har famlat i mörkret för länge, letat efter logiska resonemang överallt. I kylskåpet, under sängen, i kistor, hos grannen. Kan inte tänka klart inser jag, inte förnuftigt på en fläck.

 

Nu fryser jag också. Det måste vara på grund av mina nya glasögon. Dumma brillor. Och varför i himmelen är klockan 23:87 och 16 meter? Klockan går ju baklänges. Carl Bildt och Henke Larsson är en och samma person. Solen lyser på natten. Men när eskimåerna invaderar Sverige, vem ska ta hand om oss då? Jag är blå. Lila. Grön. Nej. Idioti. Slå näven i bordet nån gång så det blir jul. Kackerlacka? Vad det nån som sa det? Det var du. Jag ser dig nog. Sluta läs det jag skriver, det är en uppmaning! Jag har ingen hamster som heter Gösta. Nej säger jag, och du får inte köpa mitt lårben. Lårbenet mot planeten venus? Nej, vad ska jag med en planet till? Marsmänniskor på venus? Äh, snack.

 

En present? Jaha, tack då. En pygméarmé från brevinkastet. Med 3 småtomtar i följe. Men sluta läs det jag skriver sa jag! Inte inslagen. Bolivianska marscherande pygméer och patrulltomtar i rosa klänning. Nämen, det där är min stortå, ge tillbaka den. Vad sjutton.

 

Sluta upp med stöka till. Torka upp den där blodpölen. Alcatraz och lianer. Min mobiltelefon är inte törstig på Iste. Duscha i taggtråd? Torka upp blodet, sa jag. Jaja, gå då. Ja, samma väg som ni kom. Men det där är ju mina favoritlångkalsonger. ta dem då. Satans ohyra. Försvinn.

 

Kan nån låna mig ett förnuft?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback