Bedövad, beslutsam

Jag hade varit hos tandläkaren, låtit dem våldföra sig på min mun. Besöket efterlämnade en bedövad kind och ett köttstycke jag vägrade tro var min tunga.

 

Jag klev ut ur mottagningen och på första buss, men insåg alldeles för sent att något var fel.

 

Bussen åkte i fel riktning.

 

Trots den insikten satt jag kvar. Bara satt där.

 

Andra på bussen hade ingen aning om att jag satt på helt fel buss.

 

Hållplatserna susade förbi.

 

Men jag satt stadigt på min plats. Brydde mig inte om att gå av även om flera andra kom och gick.

 

Jag satt där, som att jag var bergsäker på bussens destination, som att jag visste precis vart jag skulle gå av, som att jag hade åkt sträckan hundratals gånger. Mitt kroppsspråk signalerade det: en kille med koll på läget.

 

När jag kände mig redo nuddade jag stoppknappen och steg av. Med ett påhittat och totalt obefogat lugn. För sanningen var att jag inte hade en aning om var jag befann mig. Inte en susning.

 

Några andra klev av efter mig. Men jag var först av och hade på förhand bestämt att jag skulle gå åt höger. Längre ner på vägen såg jag några träd, och ännu lite längre en motorväg och i horisonten en neonskylt, men det spelade ingen som helst roll, för färdriktningen var utlagd.

 

Utan att se mig om var alla andra tog vägen, så traskade jag självsäkert åt mitt håll.

 

På främmande mark, i riktning mot meningslösheten, ett steg närmare ingenstans.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag gjorde samma sak en gång, fast jag hoppade aldrig av. Jag satt kvar och väntade och till slut så skulle bussen dit jag också skulle. Till slut kommer bussarna dit man ska.



Såvida det inte är Gud som kör, men det är en helt annan sak.

2008-10-26 @ 12:07:34
Postat av: Malin

haha, allt för att hålla uppe skenet, eller hur?!



Keep up...och drick inte te eller annat som alltid sipprar ut ur mungipan innan du återfått kontrollen...

Postat av: åsa

och så gick jag in här, för lite tidsfördriv, men inget nytt var skrivet. men det borde ju inte göra något, för det finns så mycket gammalt i denna blogg som jag ännu inte hunnit läsa. men egentligen ska jag inte alls vara här, utan ha näsan i en bok, som aldrig vill ta slut och inte tycker om mig, eller är det tvärtom. och jag är slut och tycker inte om boken, men den måste ta slut och jag ska inte sitta här och förstöra din blogg när jag har min egen att förstöra och min bok att läsa, egentligen. fast det är trevligare att vara här och skriva...

2008-10-27 @ 22:30:41
URL: http://findmycorner.blogspot.com
Postat av: Magnus

Tack för att ni kommenterar. Roligt att folk tittar in då och då.



Jo.



Klockan är kvart i elva, jag är trött, men glad. Det är underligt detdär, alltså ju mer man uppdaterar desto fler hittar en.

2008-10-29 @ 23:49:30
URL: http://timetokillistimetospill.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback