Time to kill - time to spill

Ruben Östlund filmar Patrik Eriksson under promenaden hem efter en utekväll. Den skakiga mobilkameran söker sig hela tiden till Patriks haka. Under tiden flyter samtalet på.  

 

Ruben: Så du menar att du gör det för din egen skull?

 

Patrik: Jaa, klart man tar livet av sig för sin egen skull. Det gör man för att man inte orkar leva längre. Grejen är att man måste känna att livet är värt att leva.

 

R: Men hur kan du känna så där. Du har varit på ett ställe som jag själv hade upplevt som otroligt jobbigt att gå till om jag var 24-25 sådär. Jag hade känt mig otillräcklig. Men det gör inte du.

 

P: Men det är ju för att ni var där.

 

R: Jojo, men du kan träffa en tjej och prata med henne väldigt länge. Vad är problemet undrar jag? Varför gottar du dig i dina självmordstankar?

 

P: Nämen problemet är inte nu. Det är snarare imorgon kväll när jag går hem ensam till min lägenhet och lägger mig ensam. Det är inte så roligt.

 

R: Och det inbjuder till självmordstankar?

 

P: Ja, man får dom tankarna då. Jag är så trött på att vara ensam.

 

R: Tycker du att du är exceptionellt ensam om man jämför med nån annan som var på samma ställe ikväll?

 

P: Ja, det är klart att varje person som känner sig ensam upplever sig som mer ensam än nån annan. Det är ju i sakens natur att det är så.

 

R: Det jag vill komma till är att det bara är raljerande att prata om det.  

 

P: Jo jag förstår det.

 

R: Jag tror inte på dig nu Patrik. Jag hoppas inte att det är sant.

 

P: Du får väl skjuta mig i så fall.

 

R: Har du en pistol då?

 

P: Nej det har jag inte.

 

R: Var ska jag få tag i en pistol?

 

P: Det vet jag inte. Det är det svåra.

 

R: Nu går vi hem.

 

P: Ja, vi måste få sova.

 

Ruben och Patrik kramar om varandra och säger hej då innan de drar åt varsitt håll.

 

 

Patrik med haka i profil.