Time to kill - time to spill

Jag sitter och lyssnar på Jonathan Richmans naiva texter från igår när jag egentligen borde upptäcka idag, vad som gäller nu, kanske den där andra Jonathan, Jonathan Johansson eller Babian, eller underkasta mig nya stjärnor som Lily Allen, men nej nej, jag behöver nåt mer än bra musik för att fånga mitt intresse. Jag behöver kunna identifiera mig med artisten, jag behöver förstå dem. Varför måste jag förstå allting? Kan den inte bara slappna av och ta saker som de är. Min hjärna lägger alldeles klart ingen vikt i nyhetens behag, saker och ting får inte bara vara. Det måste helt tydligt finnas nåt mer.