Skriva prosa, grundkurs
I Daniel Sjölins kvasi-självbekännelse, Världens sista roman, klär han av romanhantverket. Med en mening att avsluta nästan varje stycke, en mening som får allt att framstå som litteratur. ”Av alla sätt-meningen” kallar han den.
Man anger först en fond:
Mamma är sjuk.
Sedan ett motiv:
Mamma är sjuk och jag står på sjukhusparkeringen och röker. Glöden från cigaretten får mig att tänka på cancer. En mås far förbi, jagar en korp som just tagit måsens ungar. De skriker alldeles vanvettigt.
Och så slutfrasen:
Av alla sätt att avtala ett möte.
Det är allt som krävs för hyfsad litteratur enligt Daniel Sjölins egen prosaskola.
Nedan följer ett extrakt ut boken:
Jag går fram till fönstret. Det luktar litet unket och behöver vädras. När jag vrider på fönsterhandtaget vaknar en slända som vill ut. Dunkar och dunkar på fönstret. Suck, en typisk scen för en roman eller en film av smalare karaktär: ljuset reflekteras så att rutan får en speglande effekt. Sländan ser en svag bild av sig själv i glaset, genomlyst av naturen utanför. Vill dit och stångas och stångas. Men fastän jag öppnar hela fönstret på vid gavel fattar den inte att den egentligen är fri. Bara fortsätter att försöka tränga sig in i sin egen bild, genom glaset in i bilden.
Jag rullar ihop en damtidning och petar till den. Den ändrar riktning, knuffas ut.
Typisk romanscen. Helvete.
Daniel Sjölin - Världens sista roman
Du gillar inte Daniel??
Jo, absolut. Han skriver väldigt tekniskt skickligt.
Sjölin kommenterar själv sin insiktsfulla scen med sländan. Han skriver, och kommenterar själv det han precis skrivit. Som läsare behöver man inte göra så mycket, han recenserar sin egen roman kan man säga.
På något sätt känns det som han än så länge mest skrivit experimentromaner (har i och för sig inte läst den senaste). Kommer bli spännande och se om han klarar av att bara skriva och inte behöva analysera allt hela tiden.
Vilken intressant blogg du har!
Kika in på I Love Travel för reseinspiration.
Ha en bra dag!