Hanna Hellquist Vs Charles Bukowski del 2
Efter en kort svacka i samband med min hype är Hanna Hellquist tillbaka. Kvinnan verkar ostoppbar. Jag vet inte var hon får allt ifrån. Som om hon hade en medelstor värmländsk insjö att ösa ur.
Folk läser krönikan som aldrig förr. Jag läser den också. Precis som förr. Jag fortsätter imponeras. Precis som förr.
På ett enastående sätt radar hon upp sina små mästerverk om livet. En efter en. Vecka ut och vecka in.
Jag tänker speciellt på ett av hennes senaste kåserier. Återigen tycks Hanna Hellquists och Charles Bukowskis prosaestetik kunna sammanflätas.
Först Bukowski:
Sen Hellquist:
Häromdagen kom det fram en ung man till mig. Han talade lugnt och sakligt och föreföll vara en behaglig människa. Han ville ha tips, sa han.
– Jag skriver som ingen annan, sa han. Jag kan inte riktigt förklara det, men jag kan säga att det är väldigt karaktäristiskt.
– Okej. Vad är det du vill göra?
– Jag vill resa. Jag vill skriva. Jag vill hålla mig flytande med mitt skrivande. Jag vill skriva reseberättelser, livsberättelser, som inte liknar något annat. Det är inte säkert att alla kommer att förstå det. De kommer kanske tänka ”shit, den här killen är crazy”. Men de kommer att gilla det.
– Okej.
– Jag vill bara hålla mig flytande, du vet. Göra min grej. Jag vill resa som ingen annan har rest förut, och skriva om det som ingen annan har skrivit. Folk kommer liksom se hur jag har valt att leva. Helt annorlunda. Jag skriver som ingen annan.
– Ja. Du kanske känner till någon tidning som du tycker är bra, och där du tror att dina texter skulle passa in. Och så får du väl ta kontakt med dem helt enkelt.
– Jag läser inte tidningar.
– Nehej. Ja, jag vet inte. Då kanske det blir svårt att se vilka som skulle vilja köpa dina artiklar.
– Alltså jag önskar att jag kunde förklara för dig hur jag skriver. Men jag kan inte. Jag kan bara säga att det är väldigt karaktäristiskt. Annorlunda.
– Okej. Du får väl åka i väg och börja skriva och sälja in texterna när de är klara.
– Ja. Jag tänkte att du kanske hade några tips till mig.
– Jag är ledsen, det här är allt jag har.
Gud vad jag önskar att han skriver karaktäristiskt.
Kåseri av Hanna Hellquist
(Lars Erik om du läser det här kanske du kan påminna din dotter om att jag väntar den där boken. Adressen är den jag gav henne förut).
<a href="http://www.newsmill.se/millord/k%C3%A5seri">http://www.newsmill.se/millord/k%C3%A5seri</a>
Folk läser krönikan som aldrig förr. Jag läser den också. Precis som förr. Jag fortsätter imponeras. Precis som förr.
På ett enastående sätt radar hon upp sina små mästerverk om livet. En efter en. Vecka ut och vecka in.
Jag tänker speciellt på ett av hennes senaste kåserier. Återigen tycks Hanna Hellquists och Charles Bukowskis prosaestetik kunna sammanflätas.
Först Bukowski:
Sen Hellquist:
Häromdagen kom det fram en ung man till mig. Han talade lugnt och sakligt och föreföll vara en behaglig människa. Han ville ha tips, sa han.
– Jag skriver som ingen annan, sa han. Jag kan inte riktigt förklara det, men jag kan säga att det är väldigt karaktäristiskt.
– Okej. Vad är det du vill göra?
– Jag vill resa. Jag vill skriva. Jag vill hålla mig flytande med mitt skrivande. Jag vill skriva reseberättelser, livsberättelser, som inte liknar något annat. Det är inte säkert att alla kommer att förstå det. De kommer kanske tänka ”shit, den här killen är crazy”. Men de kommer att gilla det.
– Okej.
– Jag vill bara hålla mig flytande, du vet. Göra min grej. Jag vill resa som ingen annan har rest förut, och skriva om det som ingen annan har skrivit. Folk kommer liksom se hur jag har valt att leva. Helt annorlunda. Jag skriver som ingen annan.
– Ja. Du kanske känner till någon tidning som du tycker är bra, och där du tror att dina texter skulle passa in. Och så får du väl ta kontakt med dem helt enkelt.
– Jag läser inte tidningar.
– Nehej. Ja, jag vet inte. Då kanske det blir svårt att se vilka som skulle vilja köpa dina artiklar.
– Alltså jag önskar att jag kunde förklara för dig hur jag skriver. Men jag kan inte. Jag kan bara säga att det är väldigt karaktäristiskt. Annorlunda.
– Okej. Du får väl åka i väg och börja skriva och sälja in texterna när de är klara.
– Ja. Jag tänkte att du kanske hade några tips till mig.
– Jag är ledsen, det här är allt jag har.
Gud vad jag önskar att han skriver karaktäristiskt.
Kåseri av Hanna Hellquist
(Lars Erik om du läser det här kanske du kan påminna din dotter om att jag väntar den där boken. Adressen är den jag gav henne förut).
<a href="http://www.newsmill.se/millord/k%C3%A5seri">http://www.newsmill.se/millord/k%C3%A5seri</a>
Kommentarer
Postat av: Anonym
facebook-knappen "Gilla" trycker jag på för Bukowskiklippet.
Postat av: Magnus
Det är riktigt bra skrivet. Bukowski han hade det ibland.
Trackback