Tillbaka till Sherwoodskogen... eller något i den stilen
En gång i tiden fanns det en myra. Den hette Elsa. Elsa var en dag
ute och spatserade runt i skogen. Runt, runt gick Elsa tills hon var alldeles
yr i huvudet. Plötsligt såg hon stjärnor mitt på ljusa dagen.
Elsa tänkte:
– Jag ser stjärnor mitt ljusa dagen.
När stjärnorna lagt sig något kom ett lodjur.
Lodjuret sa:
– Hej.
Elsa hade sett lodjur på teve men aldrig i vilt tillstånd. Hon blev rädd och sprang iväg.
(Nästa dag)
Elsa tänkte högt (ungefär som karaktärerna på glamour gör):
– Jag vill bli ett lodjur.
En timme senare for Elsa till storstaden Stockholm. Hon skulle starta sitt nya liv som lodjur där.
Elsa visste att ingen inte skulle ana att hon var ett lodjur om hon inte skaffade
ett par silikonbröst, en riktigt stor hatt, såna där tofsar på öronen som lodjur
har samt ett par öron
Nu när Elsa såg ut som ett lodjur behövde hon ett jobb och kontaktade Tele2.
Tele2 blev mäkta imponerade av hennes stora erfarenhet av skog och långa promenader.
Men hon fick jobbet som personalansvarig främst för hennes goda hand med djur.
Dem andra arbetarna på Tele2 var dock inte lika imponerade av Elsa.
Dem tyckte att Elsa var lite för lik ett lodjur för att jobba på *BETALD ANNONS* Europas ledande alternativa telekomoperatör *BETALD ANNONS*.
Elsas arbetskamrater gjorde det enda som de ansåg vara rätt; hatkampanj!
Dem pissade i Elsas kaffe.
Dem stal Elsas pennor.
Dem gömde kokain i Elsas kontor och ringde till polisen.
Dem frös ut Tok-Olle. Det hade i och för sig inget med Elsa att göra men det kan vara värt att nämnas.
Dem kastade vattenballonger fyllda med handgranater och syra på Elsa.
Dem injekterade HIV-infekterat blod i Elsas arm.
Men Elsa stod på sig!
Hon lät sig minsann inte slås ner av några arbetare på *BETALD ANNONS* Europas ledande alternativa telekomoperatör *BETALD ANNONS*.
Hon hade sina knep.
Hon låste alla ytterdörrar och dränkte alla lokaler i bensin medans arbetskamraterna tittade åt ett annat håll, och sen så tände hon på och sprang sin väg.
Alla dog, speciellt Tok-Olle.
//Jocke & Magnus
I Stockholm på bloggkartan.se
ute och spatserade runt i skogen. Runt, runt gick Elsa tills hon var alldeles
yr i huvudet. Plötsligt såg hon stjärnor mitt på ljusa dagen.
Elsa tänkte:
– Jag ser stjärnor mitt ljusa dagen.
När stjärnorna lagt sig något kom ett lodjur.
Lodjuret sa:
– Hej.
Elsa hade sett lodjur på teve men aldrig i vilt tillstånd. Hon blev rädd och sprang iväg.
(Nästa dag)
Elsa tänkte högt (ungefär som karaktärerna på glamour gör):
– Jag vill bli ett lodjur.
En timme senare for Elsa till storstaden Stockholm. Hon skulle starta sitt nya liv som lodjur där.
Elsa visste att ingen inte skulle ana att hon var ett lodjur om hon inte skaffade
ett par silikonbröst, en riktigt stor hatt, såna där tofsar på öronen som lodjur
har samt ett par öron
Nu när Elsa såg ut som ett lodjur behövde hon ett jobb och kontaktade Tele2.
Tele2 blev mäkta imponerade av hennes stora erfarenhet av skog och långa promenader.
Men hon fick jobbet som personalansvarig främst för hennes goda hand med djur.
Dem andra arbetarna på Tele2 var dock inte lika imponerade av Elsa.
Dem tyckte att Elsa var lite för lik ett lodjur för att jobba på *BETALD ANNONS* Europas ledande alternativa telekomoperatör *BETALD ANNONS*.
Elsas arbetskamrater gjorde det enda som de ansåg vara rätt; hatkampanj!
Dem pissade i Elsas kaffe.
Dem stal Elsas pennor.
Dem gömde kokain i Elsas kontor och ringde till polisen.
Dem frös ut Tok-Olle. Det hade i och för sig inget med Elsa att göra men det kan vara värt att nämnas.
Dem kastade vattenballonger fyllda med handgranater och syra på Elsa.
Dem injekterade HIV-infekterat blod i Elsas arm.
Men Elsa stod på sig!
Hon lät sig minsann inte slås ner av några arbetare på *BETALD ANNONS* Europas ledande alternativa telekomoperatör *BETALD ANNONS*.
Hon hade sina knep.
Hon låste alla ytterdörrar och dränkte alla lokaler i bensin medans arbetskamraterna tittade åt ett annat håll, och sen så tände hon på och sprang sin väg.
Alla dog, speciellt Tok-Olle.
//Jocke & Magnus
I Stockholm på bloggkartan.se
En timme och tjugosju minuter in på min födelsedag (Att fylla år - del fyra i experimentserien ”jaget”)
Idag fyller jag år. Jag blir 25år gammal. Så insiktsfullt. Jag har tänkt på olika sätt man kan fira sin födelsedag. En person jag känner åt 30 burkar konserverad ananas. Han mådde dåligt efter det. Jag vill inte må dåligt på min födelsedag. Jag vill må bra. I närheten av där jag bor finns det en grill/kiosk som har öppet dygnet runt. Jag går dit. Jag tror stackaren som jobbar där också bor där. Jag skymtade ett kök när jag kollade in bakom disken. Jag tror inte han mår så bra av att jobba där. Men jag vet inte säkert. Det stod en man före mig i kön. Han grymtade högt och åt en korv. Sen fick han en korv till. När han fått den andra korven började han gå därifrån. Han hade svårt att gå. Tur att han inte verkade ha så långt hem. Jag hoppas han hittar hem. När det blev min tur hade jag redan tagit mina varor. Detta köpte jag:
En flaska Haiwa. Lämnar jag tillbaka flaskan får jag en krona i pant.
En glass med ett lejon på. Den har igen pinne.
En glass med lakrissmak. Den har en pinne.
En strutglass. Den har heller ingen pinne.
En schweizernöt. Den var dyr.
Det blev 80 kronor.
Jag sa aldrig att det är min födelsedag till de jag träffade. De kanske inte bryr sig. Jag vet ju inte när de fyller år. Det kanske är idag.
Nu är jag hemma. Jag dricker min Haiwa och tänker på min födelsedag. Jag mår bra. När jag kom hem hade Magnus skrivit ”ha den äran” på msn-programmet. Han vet att jag fyller år idag. Han är smart. Jag skrev tack tillbaka. Msn svara: Det gick inte att leverera följande meddelande till alla mottagare: tack. En flaska Haiwa. Lämnar jag tillbaka flaskan får jag en krona i pant.
En glass med ett lejon på. Den har igen pinne.
En glass med lakrissmak. Den har en pinne.
En strutglass. Den har heller ingen pinne.
En schweizernöt. Den var dyr.
Det blev 80 kronor.
Jag sa aldrig att det är min födelsedag till de jag träffade. De kanske inte bryr sig. Jag vet ju inte när de fyller år. Det kanske är idag.
Men jag vill inte leverera mitt tack till alla mottagare utan bara till Magnus. Konstigt. Jag får tacka honom senare. Dumma msn-program.
Nu dricker jag Haiwa igen. Det är en god dricka. Den bryggs tydligen i Sverige. Det tror jag för att det finns en svensk flagga på flaskans klisterlapp. Så bra.
Ni undrar säkert vart glassarna tog vägen. De åt jag i smyg. Ibland är jag lurig.
Nu tittar jag på schweizernöten. Den är stor. Det står något på finska på sidan. Jag antar att det handlar om chokladen. Men det skulle lika gärna kunna stå grattis på födelsedagen. Jag inbillar mig att det står så. Nu försöker jag tacka, igen. Det lyckas.
Om relationen mellan tanke och handling
Jag har funderat kring vad det betyder att ta sig en lufttänkare. Jag har själv vid flera tillfällen tvivelaktigt använt begreppet som omskrivning för att ta en promenera och rensa huvudet. När jag häromveckan halvdåsade till humorrullen Snatch tänkte jag: Eureka, nu vet jag vad en lufttänkare är! Brad Pitt åker nämligen i scenen nedan på en hejdundrans uppercut och visualiserar uttrycket alldeles förträffligt.
