Bilden av den ultimata flykten

Paul. Han heter så.

 

Han släppte allt. Mitt under den pågående bröllopsfesten släppte han allt.

 

Brudens far höjde armen för en gemensam skål när Paul hivade iväg sitt glas och reste sig. Genomtänkt fällde han ihop stolen och nöp fast den under armen. Blickarna från de fyra fullbelamrade långborden fäste sig på hans siluett, följde den genom björkportalen och ut på grusparkeringen. 

 

För första gången i sitt liv tyckte sig Paul fullt ut veta vad han ville. Han följde ingivelsen.

 

Han gick sin väg. I oåterkallelig gång, utan att vända sig om.

 

Vid rätt tidpunkt, exakt rätt, fällde han ut stolen och lutade sig tillbaka. Han blickade över axeln, betraktade hur skuggan släpade efter, pekande i den riktning han anlänt.

 

Successivt tillät han sig se allt. Allt runtomkring.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback