Ord, ord för att rädda liv

Alla har vi vårt mörker. Med pupiller stora som dasslock sitter han i sitt. Han är trött på sig själv, vill byta maskineri. Det går inte, så han tar tabletter för att bakbinda sina känslor.

 

Han blir slö, men orkar mer så.

Han blir avtrubbad, men kan ta sig ur sängen.

 

Han ringer folk han inte känner, folk som inte känner honom, folk han inte gillar och som inte gillar honom, håller evighetslånga monologer, svamlar om självutnämnda sanningar. Det är bara att nicka. Han vet inte vad han säger. Han glömmer bort. Han tar sig om hakan. Han börjar om.   

 

Han upplever saker som inte är, styr sig själv med trådar. Han rattar och rattar men är aldrig riktigt där. Det blåser upp till storm på Storsjön, havet mellan hans förstånd och känsloliv. Båttrafiken är inställd sedan länge.

 

Han får syn på sig själv från andra sidan.

 

Han ler.

Båda ler.

 

Ingen ler.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback